fridamoller

Åkte in till stan i förmiddags för att besöka apoteket, hämta en nyckel och handla lite inför kvällen.
Mamma sa att mormor hade ramlat igår så jag kom på idén med att köpa en blomma och gå förbi med den till henne. Sagt och gjort.

När jag väl kom hem till mormor, låste upp, gick in, ropade hej och såg henne. JIIIISES vad chockad jag blev när jag såg henne, lilla mormor! Hon hade ett blått öga och ett stort plåster i pannan som hade blött igenom.
Hennes glasögon var repiga, ena handen var uppskrapad och knät blått och uppskrapat det med.
Stackars stackars mormor, älskade mormor.
Det såg ut som att hon hade blivit brutalt misshandlad, det såg förfärligt ut.
Och så hade hon ont i kroppen, hon hade svårt att röra sig, vilket hon också hade innan skadan.

Tycker så fruktansvärt synd om henne. Fan det är inte lätt att bli gammal.
Det som hade hännt var att hon börjat frysa om sina händer så hon skulle ta upp sina handskar som låg i korgen på rullatorn. När hon ställde rullatorn glömde hon att säkra den och så kom en vindpust (det blåste rejält) så den tog rullatorn så den började rulla iväg. Mormor fick lite panik då hon inte kan gå utan den men tänkte "att ett steg ska väl gå" men det gjorde det inte. Inte ens ett steg kunde hon ta, utan föll rakt ner i trottoarkanten med huvudet före.
Blir så ledsen när jag tänker på hur utsatt man är som gammal.
Hur svårt det är att klara sig utan hjälpmedel.

Som tur var finns det snälla människor som hjälpte mormor in i en taxi och iväg till vårdcentralen.
Ska försöka åka och titta till henne imorgon igen eller på fredag.
Tycker så fruktansvärt synd om henne.
Hon som kämpar och kämpar, aldrig ger upp, trots att benen knappt bär henne.
Hon är en fighter.
Finaste finaste mormor!


















Tur att det finns hjälpmedel!