fridamoller

Jaha, då var mina fjorton veckors praktik över.
Tänk att tiden har gått så fort.
Fast samtidigt så har det hännt förskräckligt mycket under tiden jag vart här på västkusten i min hometown.

Hela min praktikperiod avslutades med en fika med Patrik (min handledare för praktikperiod no.2). Vi pratade kring mitt ledarskap och jag fick mycket att ta med mig på vägen. Och vägen är lång. För oss dramapedagoger innebär inte avslutade studier att vi är klara dramapedagoger, nej tvärtom. Vårt yrke är ständigt i rotation med tanke på att vi jobbar med människor och grupper. Vi har våra verktyg men man kan aldrig vara säker på hur man ska använda dem. I vissa grupper fungerar allt toppen från dag ett medan man i andra grupper måste arbeta helt annorlunda, och hitta nya vägar som man själv aldrig utforskat. Det är därför jag har världens bästa yrke där man själv ständigt utvecklas och får människor att utvecklas både personligt men också som medmänniskor.

Nu den sista veckan har jag nästan haft alla lektioner helt själv. Även lagt planering för alla vilket inte alltid är det lättaste. Men man kommer in i det. Tillslut lossnar det. Idag har jag haft fyra klasser med 18-22 barn per klass. Det är ganska maffigt ska ni veta. Det finns ju alltid en och annan liten spjuver i klassen som är mästare på att ordna kaos i rummet. Ofta är denna inte medveten över vad hon/han gör så därför är det också svårt att vara hård. Men det har gått bra.

Första lektionen gick käpprätt åt H. Kl.08.00 på morgonen, jag var fortf. en smula seg och barnen överhypade...dessutom kunde dem inte hantera lyckan över att få göra enmassa nya spännande övningar med mig som ledare. Ja, så det spåra ur...fast vi snackade om det och det kändes ok. Sen gick det bara bra resten av dagen. Hade några olika pass och även varianter på f.d. pass som jag testade. Har en grupp som det har vart mycket problem med och jag skulle göra några övningar med dem som jag vet kan vara svåra att hantera när man har lite för stor mun och för mycket spring i benen. Men det gick kanonbra!

Måste berätta en rolig grej...
Igår hade jag en grupp med sjuåringar ochs å gjorde vi en lek som jag kallar "klisterleken". Leken innebär att alla barn får "klister" (osynligt) på sina händer och att dem klistras fast på olika saker som jag säger...t.e.x "Händerna klistras fast på någonting rött, eller varmt, eller kallt, eller hårt, eller....ja, ni förstår. Iallafall så gjord ejag den leken igår och sa att händerna klistras fast på någonting mjukt. Då sa en kille: -"Jag vet någonting på dig som är jättemjukt" och på en sekund hade han lagt sina händer på mina bröst. Jag, min handledare och deras lärare kunde inte riktigt hålla oss men jag sa med skrattet i magen att min mage var mjuk också, så flyttade jag ner hans händer, hehe.Otroligt roligt tycker jag. Han hade ju rätt.

Känns skittrisst att avsluta praktiken nu men det är ju som det är. På måndag bär det av till Storvik igen då jag ska få flytta in i en ny lägenhet. Känns bra. Jag vill ju ha mitt eget och det har jag ju där.

Nu ska jag lägga mig i soffan och slappa. Är trött och kommer somna som en stock såfort det är dags för sängen.
Ciao!

Visst är barn alltid underbara?!