fridamoller

Idag har jag haft min förkurs! Alltså inte själv, utan ihop med Fredrik, Sara, Helena och Jenny.
Först hade vi 1½ timma uppvärmning/lek och sen hade vi två timmars introduktion om utbildningen.
Jag skulle visa upp det konstpedagogiska perspektivet och tog på mig en stor jeansskjorta, en stor yvig röd peruk, ett par fula blå glasögon och enmassa schalar. Jag hade väl inte direkt förbrett vad det var jag skulle göra...
Hahaha
Ja...jag freakade ut helt enkelt. Hade så jäkla kul. Det slutade med att förkurseleverna stod på rad och fick ta emot mig när jag slängde mig i ett hopp rakt i luften. Jag skulle visa att vi jobbar med akrobatik...Sicken syn! Jag fattar inte vad jag gjorde, det är ju fan farligt. Haha. Jag med min röda, yviga peruk och heltänd på att få fram allt jag ville säga och visa. Men men, vad gör man inte i stundens hetta. Iallafall fick dem sig ett gott skratt efter min introduktion, så även de andra klaskompisarna som höll på att dö av skrattanfall. Jag själv var så inne i det att jag inte ens hann tänka. Färg, papper, silkespapper, saxar, handdockor, fingerdockor, mer papper, mer färg, lera, skulptur...allt flög hej vilt och så var min presentation klar. Munnen gick lika fort som mina rörelser. Var grymme speedad! Men jag fick cred för det av de andra sen efter. Dem tyckte att jag var heltaggad och skitrolig. "Ingen kastar sig ut i ett hopp med folk man inte känner....inte i röd peruk, en för stror jeansskjorta och ett par grymme fula glasögon...ingen utom Frida Möller...du är ju helt jä_la galen. Fan va roligt!"
Huvudsaken var att dem förstod vad det är vi gör och att dem tyckte det var roligt! Jag bjuder gärna på mig själv för att roa andra!

Har haft hand om dem från att dem kom och skulle checka in sisådär vid ett-två tills nu. Vi hade lite kvällsmys med mackor och thé här i ängen ikväll. Så nu är jag trött. Det värsta är att jag måste hinna damma av är innan jag lägger mig. Jag ska nämligen ha visning av mitt rum här imorgon för att dem ska kunna se hur man bor här.
Men det löser sig nog. Ska upp tidigt imorgon och dammsuga innan frukost. Och så ska jag ringa min mamma också som ska operera sig imorgon. Känns inte så kul att vara här då...

Jag har räknat ut att på de 40 veckorna jag har bott här så har jag bara vart hemma 7 veckor om man räknar med alla helger/lov/auskultation/kortlov m.m. Det är inte så mycket. Dessutom är måmga av de dagarna resdagar. Jag har alltså vart här i 33 veckor. Det känns helt galet!

Nej nu ska jag sluta tänka på sånt här. Måste få dammat! Iordningplockat har jag alltid, annars får jag panik om det är saker överallt. Vuxenpoäng! Jag våndas för att komma hem till mitt gamla rum hemma i Fbg och tillbringa ett halvår där. Fy, vantrivs i det där rummet. Känns inte alls som mig längre. Har verkligen vuxit ifrån mycket av det som finns där. Men det ska bli fint att få vara hemma mer med mamma och pappa, och alla andar där hemma också, såklart!
Förresten låg det ett megastort kort i ett av facken imorse när jag kollade posten. Det var till mig! Mormor min lilla ängel hade skickat det. Hon är så fin så jag spricker!

Nu ska jag ta tag i dethär!
Hejhopp!

Älskade, älskade Mormor!