Into the wild

Tomhet, en stor klump i halsen, tårar i ögonen, det var vad filmen Into the wild lyckades åstadkomma med mig. 
Filmen är otroligt vacker innehållande väldigt många vackra vyer.
Det är en djup film, en film som kräver förståelse för det olyckliga men vackra, för det poetiska, det djupa.
Jag är betagen, jag är dödstyst, finner inga ord.
Det är knappt att jag vågar andas, andetagen tar emot.
Vackert.
"Ensam är inte alltid stark..."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback