Motstånd
Jag kan inte slappna av. Jag är egentligen jättetrött, men jag kan inte lägga mig och sova. Har en konstig känsla i magen. Känner mig orolig över något, men jag vet inte vad. Känns lite ledsamt, men jag vet inte varför jag är ledsen. Det kanske är så att jag bara vill hem just nu. Jag tycker att det kan bli jobbigt att vara hemifrån för länge. Får en konstig känsla i magen av att tänka att det är 11 dagar kvar. Det kommer gå jättefort. Men jag vill faktiskt hem nu. Jag vill inte ha snö och mulet väder, jag vill ha sol. Jag vill inte fylla år här borta, jag vill fylla år hemma och bli firad som vanligt med nära och kära.
Jag försöker verkligen vara stark, ge så mycket jag klarar av och fixa allt så bra det går. I två veckor har det gått jättebra, men nu känns det inte lika bra längre. Helt plötsligt känns det så tungt. Som att jag har gett upp all energi och bara väntar på att tiden ska gå. Men inte redan...det får inte bli så redan nu. Jag måste ju hålla ut de sista dagarna med. Det kommer bli intensiva dagar. Det kommer att krävas mycket, kanske det jag är orolig över, att inte kunna ge allt vad jag kan. Jag vet att jag kan och att det finns energi i mig, men ibland gömmer den sig och vägrar komma fram. Då blir det såhär. Jävla snö. Om det ändå bara vore sol ute, då hade allt varit så mycket lättare!
Konstigt hur vädret kan påverka mig så mycket.
Ska ge mig fan på att vara positiv varenda dag nu, varenda dag i elva dagar. Ger man upp så sjunker man ner och blir seg, disträ, energilös, uppgiven, ledsen och nedstämd. Och vad hjälper det?
Nej nu får jag rycka mig i kragen och samla energi.
Ska våga mig ner i sängen och försöka sova. Det är ju egentligen det jag behöver, men ändå så finns det ett sånt stort motstånd.
Don´t worry, be happy!
Jag försöker verkligen vara stark, ge så mycket jag klarar av och fixa allt så bra det går. I två veckor har det gått jättebra, men nu känns det inte lika bra längre. Helt plötsligt känns det så tungt. Som att jag har gett upp all energi och bara väntar på att tiden ska gå. Men inte redan...det får inte bli så redan nu. Jag måste ju hålla ut de sista dagarna med. Det kommer bli intensiva dagar. Det kommer att krävas mycket, kanske det jag är orolig över, att inte kunna ge allt vad jag kan. Jag vet att jag kan och att det finns energi i mig, men ibland gömmer den sig och vägrar komma fram. Då blir det såhär. Jävla snö. Om det ändå bara vore sol ute, då hade allt varit så mycket lättare!
Konstigt hur vädret kan påverka mig så mycket.
Ska ge mig fan på att vara positiv varenda dag nu, varenda dag i elva dagar. Ger man upp så sjunker man ner och blir seg, disträ, energilös, uppgiven, ledsen och nedstämd. Och vad hjälper det?
Nej nu får jag rycka mig i kragen och samla energi.
Ska våga mig ner i sängen och försöka sova. Det är ju egentligen det jag behöver, men ändå så finns det ett sånt stort motstånd.
Don´t worry, be happy!
Kommentarer
Trackback
