fridamoller

Satt precis framför tv:n och såg Spårlöst på kanal 4.
Jag vet inte om jag är inne i en "extra blödig period" just nu eller vad det är med mig med jag grät, oh vad jag grät. Tårarna rann som floder och det gjorde ont i halsen och i magen. Att man kan bli så berörd av människor på tv.

Har redan fått lite hemlängtan. Eller rättare sagt känns det inte bra att veta att det är 25 dgr kvar tills jag kommer hem. Nej det känns verkligen inte bra. Jag trivs verkligen bra här uppe, men det kan bli så ensamt. De flesta har så mycket att göra just nu, så dem är mest uppe på rummen och så. Då blir det ju väldigt ensamt och det är ju oxå då man inte vill vara här. Hade jag haft saker att göra här hela dagarna så hade det inte vart någar problem. Är man aktiverad så går tiden fort. Men nu, nu blir man så ensam. Det oroar mig att veta att det kanske kommer vara såhär i 25 dgr till. Det känns inte alls bra.

Men jag försöker tänka positivt. Har skrivit små meddelanden till mig själv varje dag i min almenacka. Måste peppa mig själv för att inte bryta ihop, utan bita ihop. Jag vet att jag kommer fixa detta. Det är sista terminen, sista sista. Måste hitta mig en syselsättning. Har läst ut min bok nu så jag måste ha en ny. Måste ha nåt att göra hela tiden tills jag slocknar med huvudet på kudden. Är lite rädd för att bli ensam  för mycket och tänka för mycket. Jag är inte rädd för mig själv, men rädd för att jag ska bli ledsen och uppgiven. Blir lätt så när det finns så mycket 60 mil bort som man längtar till.

Till helgen åker jag och Sofia till Sthlm på psykodramakurs. Ska bli otroligt spännande. Hoppas bara att den ger mycket, så man inte slängt 2000 kr i sjön. Då skulle jag bli besviken...

Hoppade förresten av konfrecierjobbet...det känns så iallfafall. Orkar inte känna att jag måste lägga tid på nåt som jag varken får betalt för eller har energi till. Men jag har inte bestämt mig 100 än. Ska prata med en tjej imorgon och se vad hon säger. Det är några äldre kvinnor som anordnat en kvinnokväll för byns kvinnor. Och så behövde dem en konfrencier och tyckte att det hade vart käckt med nån från dramalinjen, "för vi kan ju sånt", sa dem. En av de äldre kvinnorna som har hand om det har jag i gympan, så hon frågade och jag sa att det lät intressant men att jag ville veta mer.
När jag väl kom till mötet, för ett par veckor sedan så var det "klart" att jag skulle vara konfrencier. Mitt namn fanns på papper och det var enmassa jag skulle sköta. Kändes inte bra alls, så blev ganska skeptisk direkt. Jag hade också förväntat mig lön för bördan men det hade dem nog inte en tanke på. "Jo, men mat ska du ju ha gratis iallafall" kom dem tillslut fram till. Åh, jag tackar jag.
Nej men seriöst blev det lite för mycket där på en gång. Dessutom skulle jag vara konfrencier ihop med en annan tjej, och nej ibland klaffar det inte. Det hade varit annat om man skulle göra det ihop med en kompis eller så, men att slänga ihop två vilt främmande människor och be dem göra en grej ihop är inte så lätt. När ska vi ha tid att förbereda allt?
Jaja, men nu blev det som det blev och det känns nog rätt ok. Jag hjälper gärna till men det blev lite för bra där. Läskigt...

Håller på att ladda upp lite bilder på facebook från helgen bravader men det går såååå lååångsaaaamt. Hinner nog tvätta mig, borsta tänderna och krypa ner innan det är klart!
Nej jag vet, jag har verkligen dåligt tålmod, en last som är väldigt mycket jag!
För vem har gjort av med mest playwood i hela tullbroskolans historia?
Jo JAG. Inte hade väl jag tid med att slipa och fixa alla hyllor jag gjorde, åhhh nej. Varannan vecka kom det hem en ny, halvslipad hylla. När jag väl fått upp alla de där hyllorna jag släpat hem märkte jag ganska fort att det hade vart bra att ge dem lite mer omvårdnad innan dem fick följa med hem. För...när jag dammade hyllorna fastnade det blöta dammet i träflisorna som jag inte orkat slipa bort.
Ja vad säger man "man lär sig av sina misstag". Men inte fan har jag blivit mer tålmodig. Nej sån är jag!

God Natt!