Och vad händer sen?

Aningen förvirrad över framtiden.
När ska det släppa och bara kännas ok att låta det bli som det blir?
Jag har bestämt mig för att det högst får ta ett par dagar till, om ens det.
Nej, jag orkar verkligen inte resonera
mer, nu får det vara ett stop.
Det löser sig, det gör det alltid...som Timbuktu hade sagt.
För visst är det så, allting löser sig, på ett eller annat sätt.
Tacka vet jag att F är så stark och optimistisk alltid. Jag fattar inte hur han gör...men det peppar mig.
Jag ska också tycka att alla dagar är bra dagar och inte ha några dåliga dagar. Jag ska också tänka positivt alltid och tro på att allt blir bra!


Nehedu, nu ska jag sluta tjöta och hoppa in i duschen.
Är sleten och svettig efter denna härliga stagefightinghelg.
So long!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback